Livet i Australien

Som jag skrev tidigare så hade jag värkar tisdag natt, hela onsdagen och under torsdagen så var det ca 7 min mellan dom.

Jag pratade med en barnmorska och hon sa att jag skulle komma in när dom var 5 min isär.

Kände på mig att det var på gång så vi såg till att Marg kunde passa Millie och jag packade ihop allt jag ville ha med mig.

Runt 15-tiden så började värkarna komma lite oftare. Danny åkte och hämtade Millie hos Cherril vid 16 och efter att ha lämnat över henne till Marg så begav vi oss till sjukhuset.

Vi var inne strax innan kl.17 och barnmorskan konstaterade att jag bara var öppen 3 cm men att jag inte behövde åka hem igen. Dom satte mig i ett rum där jag fick elektroder på magen för att mäta bebis hjärtslag och mina värkar.

Jag skickade hem Danny så att han kunde äta middag och han kom tillbaka ca 40 min senare. Värkarna hade då tilltagit och jag bad att få bli förflyttad till förlossningssalen så att jag kunde få ställa mig i duschen. (Det hjälpte mot smärtan när jag skulle föda Millie).

När jag kom ner till salen så sa barnmorskan att jag var tvungen att ligga i sängen så att hon kunde mäta och hålla koll på bebis. Jag sa att det gjorde för ont för att ligga ner och att jag ville ha epidral så fort som möjligt.
Hon förklarade att det skulle ta ett tag innan narkosläkaren kunde ge mig sprutan men att hon kunde sätta en elektrod på bebis huvud med en liten vattentät dosa som tejpas fast på mitt lår så att jag kunde få hoppa in i duschen.

Jag sa ja till det förslaget och när hon plockat fram alla grejer så sa hon att hon tänkte se till att mitt vatten gick. Klockan var då runt 20.

Så fort mitt vatten gick så trodde jag att jag skulle avlida. Smärtan kom från ingenstans och var vidrig!! Värkarna var ca 30s till 1min isär och höll i sig i evigheter.. Jag skrek..och skrek och skrek!
Lyckades ta mig till duschen men kunde varken stå eller sitta så jag stod på alla fyra med Danny som masserade min rygg och mina höfter det hårdaste han kunde. Jag fortsatte att skrika och bad igen att få epidralen. Efter många om och men så kom äntligen läkaren.

Dom bad mig att sitta på sängen och sitta still. Lycka till.. Värkarna var så pass täta att det inte gick. Hon stack och stack men var tvungen att avbryta konstant.
Jag kände hur min kropp började krysta och vi fick ge upp epidralen och jag la mig ner och krystade för kung och fosterland. Krystade i max 20 minuter och vägrade att pausa så helt plötsligt var han ute..kl 21.13

Nu i efterhand är jag glad att jag inte fick nån bedövning då jag återhämtat mig otroligt fort men jag skulle aldrig göra om det. Fy fan vilken otrolig smärta när den inte byggs upp utan bara dyker upp.

Har blåmärken på ryggen, brustna blodkärl i ansiktet och lite öm mellan benen..annars mår jag fint :)

Lyckades övertala läkarna att skriva ut oss i lördags annars hade vi varit tvugna att stanna till söndag och roligare kan man ju ha det..

Kommer ett bild regn lite senare..

Puss & kram