VIlken jävla vecka!
Kan inte komma på en bättre rubrik än så.. För det är verkligen så det har känts.
Jag mådde skit med en super förkylning och dessvärre lyckades jag smitta barnen. Var tvungen att ta Jack till doktorn på onsdagen då han hade utslag över hela kroppen. Eksem visade det sig, och allergisk mot badbubblorna och hudkrämen som jag använde. Annars så var det inget större fel mer än att han var lite snorig.
Nämde jag att Jack ramlade ner från min säng och landade på näsan..? Och att jag sen satte ner honom brevid byrån och självklart ramlade han med huvudet före och slog i pannan rätt i kanten! Snygg va?! =)
Sen blev Millie dålig.. Som vanligt när Millie blir sjuk så blir hennes andning riktigt kass och dena gång var inget undantag. På lördagen blev jag dock lite orolig då hennes lilla kropp arbetade för fullt för att försöka andas så jag gick upp till doktorn. Han gav henne astma medicin för att se om det hjälpte (trots att jag redan gett henne det hemma). Han var inte imponerad över effekten och skickade oss till akuten. Som tur var kom Danny hem under natten till lördagen så han skjutsade in oss och åkte sen hem för att spendera dagen med Jack och Towella.
På sjukhuset så blev det mer astma medicin.. Var 20:e minut fick Millie andas in 6 puffar av astma spray i ca 2 timmar och sen försökte dom att dra ut på tiden mellan varje dos. Efter en dos var hon bättre i ca 40 minuter och sen blev det svårt för henne att andas igen och då fick hon nästa dos. Målet var att ha ca 3 till 4 timmar mellan varje dos. Det var jättejobbigt att se hennes lilla kropp kämpa så hårt och hon var helt slut stackarn. Millie har aldrig somnat i min famn som barn (bara som bebis) men hon slocknade av utmattning och vi gav henne medicinen medans hon sov vilket fungerade alldeles utmärkt. Problemet med hennes andning sitter i magmusklerna så dom var tvugna att ge steroider för att få allt att slappna av.
För att förklara hur det såg ut när Millie andades så tänk er att ni drar in magen så mycket ni kan, och sen ut igen... Gör sen det i superhastighet som att nu hyperventilerar. Hennes mage krampade verkligen.. Mammas hjärta...
Strax efter 18+tiden så lyckades jag övertala läkarna att få ta hem Millie och fortsätta medicineringen själv. Anledningen till det var att Millie inte vill äta och det faktum att hon knappast tänkte lägga sig och sova så jag kände att hon skulle få mer vila och ro hemma. Vi hade då lyckats dra ut på doserna med ca 1 timme och 40 minuter så varannan timme var jag tvungen att ge Millie medicin under natten.
Ni kan ju gissa om jag har lidit av sömnbrist.. Natten till fredag fick jag 2 timmar och natten till lördag hela 3.. Så natten till söndagen lyckades jag gå upp tre gånger och ge Millie medicin sen var jag helt utslagen och hörde inte mitt alarm. Som tur var så Millies andning mycket bättre och hon vaknade inte av hosta eller andingssvårigheter.
Millie är nu bättre men jag var tvungen att fortsätta med steroider i 2 dagar och astma medicin i 4 dagar.
Själv börjar jag sakta men säkert att ta igen min sömn. Blev dock väckt en gång i timmen under natten fram till midnatt och sen vaknade Jack kl.3 för en flaska ersättning. Somnade om vid 3.30 och Jack vaknade igen 6.15.
Jag åkte och hämtade Towella i fredags och jag måste erkänna att jag nog kört bättre om jag varit onykter. Att köra trött (så trött som jag var) är ingen höjdare.
Har svårt att hålla upp ögonen och längtar efter sängen.. Hoppas att veckan går fort så att det kan bli helg så Danny kan ta barnen..
Så veckan har varit jobbig.. Jag sjuk, barnen sjuka, ingen sömn, Millie i trots åldern och Jack vägrar sova.. Ibland är livet som mamma toppen eller hur =)
Hej hopp!